Boklust!

Andra delen av Korpringarna

 

 

SPOILERVARNING! 

Har du ännu inte läst Odinsbarn så bör du läsa den först innan du ens tar reda på vad Röta handlar om för att inte bli spoilad. Min recension av Odinsbarn hittar du här.

TitelRöta

Författare: Siri Pettersen

BaksidetextHon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.
Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Omdöme: Hirka befinner sig nu som en papperslös i London. Kommer hon någonsin att få återse Ymslanden och Rime? Vem är det som förföljer henne? Vad är det för fel på Kuro och vad är det för mystiska stenar hon har med sig? Inte minst, vad är det för märkliga människor som jagas för sina tänder? Och vem är jägaren? Det är frågor som Röta kommer att ge svar på, men Siri Pettersen ställer också andra frågor. Eller gör hon det? Är det kanske bara så att vi så ivrigt tolkar in texten som ett bidrag till flyktingdebatten när den egentligen bara är ett enkelt konstaterande att om Hirka hamnade i Europa så skulle hon vara papperslös och det skulle medföra vissa problem. Problem som å andra sidan kan lösas med rätt (ej mänskliga) kontakter. Ska man se boken som en nyfiken fråga: "vad skulle hända om..." eller ska man se den som ett "fy på oss EU-medborgare som tycker att alla människor ska ha personnummer och att tredjelandsmedborgare ska ha uppehållstillstånd"? För prästen som hjälper Hirka förstår säkert att alla har rätt att söka asyl inom EU och få en rättssäker prövning. Han förstår säkert också att Hirka aldrig skulle kunna göra sina skyddsskäl sannolika eftersom hon vägrar berätta var hon kommer ifrån och hon varken ser ut eller låter som att hon kommer från någon av de länder man vanligtvis får skydd från. Hon verkar inte heller ha något annat skäl att få uppehållstillstånd i Storbritannien. Så exakt vad denna samhällskritik ligger i förstår jag inte riktigt.  

Också är det Stefan. Han är ju charmig på sitt sätt, men om Hirka i alla fall hade kunnat vara liiite äldre. Pettersen har verkligen skapat en motvikt till den unge perfekte Rime med "två löften om död på ryggen", men en småsunkig man i trettioårsåldern ska inte vara tänd på sextonåriga Hirka.

Vad gäller utfyllnaden (i form upprepningar och alltför utförliga beskrivningar som gör boken onödigt lång) som jag kritiserade Odinsbarn för, så har det tyvärr gått ett steg längre i Röta med lite mindre handling i relation till antal ord. En svärdsduell kan till exempel bara sluta på två sätt, antingen så dör den ena eller så dör den andra. Spänningen ökar inte för att författaren drar ut på duellen under flera sidor, utan läsarna listar ganska snabbt ut att de inte missar något om de bläddrar fram till duellens slut. 

Jag inser att ovanstående kan få det att låta som att jag inte alls uppskattade att läsa Röta, det gjorde jag. Bortsett från ovanstående så är boken spännande, magisk och läsvärd. Ett stort plus för att Hirka nu har gått från att flyta med i handlingen till aktivt vara den som skapar handlingen. Hon har gått från jungfru i nöd till den hjältinna hon förtjänar att vara. 

Rekommenderas för: Du måste helt enkelt antingen vara med på Pettersen eventuella politiska agenda eller kunna bortse från den, men har du läst Odinsbarn så måste du bara läsa fortsättningen. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas