Boklust!

Havets Blåkulla

 

Titel: Jungfruön

Författare: Anna Winberg

Baksidetext: Blå Jungfrun är en ö i Kalmarsund. Myten säger att det var dit häxorna åkte varje skärtorsdag för att fira häxsabbaten tillsammans med djävulen. På samma ö försvinner en flicka efter en vårutflykt och återfinns aldrig. Föräldrarna gör allt i sin makt för att glömma: de säljer den vackra kustvillan och flyttar, långt bort från havet. Men flickans bror kan inte glömma - minnet av hans syster är för alltid inpräntat i hans inre. Och han söker sig tillbaka för att förstå det som inte går att förstå.

Jungfruön är en suggestiv och tät roman som för Blåkullamyten in i vår tid. En gripande berättelse om en familj där tystnaden härskar.

Omdöme: Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Jungfruön. Ja, den är bra, den är gripande. Den får mig att vilja läsa mer och det är just det som är problemet - den är väldigt kort. På dryga nittio små och luftiga sidor är hela härligheten avklarad och det känns som att det precis har börjat. Frågan är om det inte är aningens för kort för att kallas roman. Givetvis finns det inget exakt sidantal som krävs för att en text ska få kallas roman. En roman är så lång den behöver vara, det har vi hört förut. Men problemet är att Jungfruön skulle behöva vara betydligt längre för att berätta allt en roman ska berätta. Flera karaktärer presenteras bara för att försvinna ut i intet. Det finns ingen upplösning. Boken slutar istället där berättelsen börjar, vilket känns mer karaktäristiskt för en novell. Som novell är den däremot fantastisk. Språket är vackert, miljön är målande och nyskapande beskriven, karaktärerna väcker intresse. Stämningen är behagligt rå och mystisk boken igenom. Allt detta gör den helt klart läsvärd. 

Rekommenderas för: Kan läsas av alla åldrar. Perfekt att ha med på resan eftersom den inte tar någon plats och du kommer att hinna läsa ut den.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas