Boklust!

Häxor i lokalhistoria

 

Titel: Vägen mot Bålberget

Författare: Therése Söderlind

Baksidetext: En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen. Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet.Först som gammal förmår Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd.Vägen mot Bålberget spänner en båge över tiden. Det är en roman om fyra människor - fyra öden - en bygd.Vad innebär det att vara förälder och att vara barn? Vad betyder historia och släktskap? Är historien ens värd att bevaras? Therése Söderlind har skrivit ett drama som - liksom debutromanen Norrlands svårmod - handlar om ursprung men också om att vara fångad i sin tid.

Omdöme: Först ut i höstens lästema, häxornas november, är denna vackert finstämda roman om häxor i Norrlands historia. Vägen mot Bålberget är en historisk roman med inblick i häxbränningarnas tid. En historia om häxor i Mellannorrland är svår att säga nej till för mig. Tempot i boken är inte särskilt högt, men det behövs inte heller. Varje sida, varje stycke, är fylld med tankar och upplevelser som fascinerar, förfasar och berör. Det jag uppskattar mest med boken är Söderlinds förmåga att ge röst och alla de karaktärer man får följa och hennes förmåga att berätta om svunna tider på ett mycket målande och trovärdigt sätt. Jag tvivlar inte en sekund på berättarrösterna från de olika tidsperioderna. Berättelsen följer inga traditionella ramar, utan vävs samman på ett finurligt och effektivt sätt genom att låta släktingarna avsluta varandras historier. Boken är helt enkelt välskriven och gripande, det var inte utan att det kom några tårar när jag slog ihop den. 

Rekommenderas för: Dig med läsvana och intresse för kvinnors kamp genom historien.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas