Boklust!

Kategori: Höstmys

Deckare med häxtema

Titel: När häxor brinner

Författare: Cissi Lundgren

Genre: Deckare

Baksidetext: Högt uppe på kullen slickar eldslågorna den svarta augustihimlen. Dagen efter återfinns resterna av en människa i askan, en människa som saknar huvud. Julia Holm, präst i Skåne, återvänder till sin hemstad Sundsvall. Fadern är död och hon återvänder till det hus där hon inte satt sin fot på femton år. Samtidigt dras hon in i en mörk historia fylld av gamla hemligheter. I den mördade kvinnans liv finns kusliga paralleller med hennes eget. Vad har en medelålders lärarinna med medeltida häxprocesser att göra? Och vad vill Peter Hermansson, Julias gamla skolkamrat, henne egentligen? När häxor brinner är den första delen i serien om Julia Holm.

Omdöme: Jag är ständigt på jakt efter böcker med häxor och eftersom denna deckare utspelar sig i min hemstad Sundsvall gjorde den mig nyfiken. När jag fick hem den såg jag att den är utgiven av Vulkan vilket är ett egenutgivningsförlag. Man betalar dem alltså för att de ska ge ut och trycka ens bok. Jag har aldrig läst någon egenutgivning förut eftersom jag är väldigt skeptisk mot hela idén av egenutgivning. Visst är det säkert så att många oslipade diamanter sållas bort av förlagen, men då är de förmodligen just det också, oslipade. Så denna läsning blev ett test även av egenutgivningen i sig. Som jag befarade kryllade det av skrivfel, framförallt saknade punkter, i boken vilket tyvärr drar ner helhetsintrycket. Att årtal som anges sporadiskt i vissa kapitel helt uppenbart inte stämmer överens gör mig förvirrad.

Miljöbeskrivningarna var inte heller tillräckligt genomarbetade. När Julia anländer till prästgården i Sundsvall bredvid landsortskyrkan var det för mig självklart att det var Selångers kyrka och prästgård det handlade om eftersom det är där jag har vuxit upp och det bodde faktiskt en flicka med mörkt hår där. Alldeles för långt in i boken kommer det fram att det faktiskt är Njurunda berättelsen rör sig och även om jag försöker tänka om kan jag inte riktigt tvätta bort bilden av mitt idylliska Selånger som redan etablerat sig på näthinnan. Det finns helt enkelt inte tillräckligt väl beskriven miljö. Nolbykullen (ett berg) som är Njurundas mest karaktäristiska drag beskrivs som "hoppbacken" och jag tror inte att någon läsare som inte har koll på Njurunda riktigt kan begripa vilken storslagen scen som valts till mordplatsen. Nej, tyvärr går mycket förlorat på grund av de bristande miljöbeskrivningarna. 

Bortom skrivfelen och frånvaron av miljö utspelar sig dock en gripande historia och jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Det är spännande, det är välskrivet och trots bristerna en trevlig läsupplevelse. Den största frågan som finns kvar när jag läst ut boken är, varför har den inte fått chansen på ett riktigt förlag? För med lite slipning tror jag att detta skulle kunna bli en riktig diamant. Jag blir också nyfiken på vem Cissi Lundgren är, för jag hittar ingen information om författaren någonstans. 

Rekommenderas för: Dig som letar efter en mysig och regnig höstdeckare att krypa upp med i soffhörnan och dessutom är lite nyfiken på en oslipad dimant. 

Häxor i spänningsroman med inslag av fornnordisk mytologi och folktro

Titel: Djävulens märke

Författare: Magnus Nordin

Baksidestext: Värstingklassen 9c i Katarinaskolan får en dag en ny vikarie. Malin, som hon heter, är ung, snygg och trevlig, och på något sätt lyckas hon få de allra stökigaste eleverna att lugna sig. Men det är något märkligt med henne, varför tycks hennes ögon ena stunden vara blå, för att i nästa vara bruna? 

Efter ett tag kommer deras ordinarie lärare Hanna tillbaka och allt återgår till det normala. Men en morgon när eleverna kommer till skolan hittar de henne död i klassrummet. Har hon begått självmord eller inte? Malin blir deras ordinarie lärare. Men ju längre tiden går blir några av eleverna varse att det är mer till Malin än bara den vänliga fasaden.
Under en tvådagarsutflykt får en av eleverna se Malin ha sex med en av de bråkiga eleverna i klassen, och hur Malin antar ett demoniskt utseende. Hon får ett tredje öga i pannan och det ändrar färg precis som hennes ögon. Vad är hon? Hade hon något med Hannas självmord att göra? Kan hon manipulera deras sinnen?

Omdöme: Djävulens märke har kategoriserats som en skräckberättelse. Som sådan är min åsikt att, nej, jag blir inte tillräckligt rädd. Jag känner inte att jag måste dra in benen så att fötterna inte sticker ut under filten medan jag läser. Jag får inte den där mysiga obehagskänslan som jag vill att skräck ska ge mig, den som gör att jag bara måste läsa vidare. Men som jag har varit inne på tidigare, jag är inte särskilt lättskrämd. Trots allt är det något som gör att jag måste läsa vidare och att jag slukade denna 500-sidors roman på en dag. Drivet och spänningen finns där. De obesvarade frågorna som man måste få svar på och ja, upplösningen var tillfredsställande. Djävulens märke är underhållningslitteratur så som den ska vara. Nordin plockar dessutom extrapoäng när han bortser från den moderna populärkulturens häxor och istället hämtar inspiration från fornnordisk mytologi och gammal svensk folktro. 

Rekommenderas för: Boken är kanske främst riktad till ungdomar och unga vuxna, men eftersom den är både lättläst, spännande och underhållande kan den läsas av alla åldrar. 

Havets Blåkulla

 

Titel: Jungfruön

Författare: Anna Winberg

Baksidetext: Blå Jungfrun är en ö i Kalmarsund. Myten säger att det var dit häxorna åkte varje skärtorsdag för att fira häxsabbaten tillsammans med djävulen. På samma ö försvinner en flicka efter en vårutflykt och återfinns aldrig. Föräldrarna gör allt i sin makt för att glömma: de säljer den vackra kustvillan och flyttar, långt bort från havet. Men flickans bror kan inte glömma - minnet av hans syster är för alltid inpräntat i hans inre. Och han söker sig tillbaka för att förstå det som inte går att förstå.

Jungfruön är en suggestiv och tät roman som för Blåkullamyten in i vår tid. En gripande berättelse om en familj där tystnaden härskar.

Omdöme: Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Jungfruön. Ja, den är bra, den är gripande. Den får mig att vilja läsa mer och det är just det som är problemet - den är väldigt kort. På dryga nittio små och luftiga sidor är hela härligheten avklarad och det känns som att det precis har börjat. Frågan är om det inte är aningens för kort för att kallas roman. Givetvis finns det inget exakt sidantal som krävs för att en text ska få kallas roman. En roman är så lång den behöver vara, det har vi hört förut. Men problemet är att Jungfruön skulle behöva vara betydligt längre för att berätta allt en roman ska berätta. Flera karaktärer presenteras bara för att försvinna ut i intet. Det finns ingen upplösning. Boken slutar istället där berättelsen börjar, vilket känns mer karaktäristiskt för en novell. Som novell är den däremot fantastisk. Språket är vackert, miljön är målande och nyskapande beskriven, karaktärerna väcker intresse. Stämningen är behagligt rå och mystisk boken igenom. Allt detta gör den helt klart läsvärd. 

Rekommenderas för: Kan läsas av alla åldrar. Perfekt att ha med på resan eftersom den inte tar någon plats och du kommer att hinna läsa ut den.

 

Häxor i lokalhistoria

 

Titel: Vägen mot Bålberget

Författare: Therése Söderlind

Baksidetext: En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen. Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet.Först som gammal förmår Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd.Vägen mot Bålberget spänner en båge över tiden. Det är en roman om fyra människor - fyra öden - en bygd.Vad innebär det att vara förälder och att vara barn? Vad betyder historia och släktskap? Är historien ens värd att bevaras? Therése Söderlind har skrivit ett drama som - liksom debutromanen Norrlands svårmod - handlar om ursprung men också om att vara fångad i sin tid.

Omdöme: Först ut i höstens lästema, häxornas november, är denna vackert finstämda roman om häxor i Norrlands historia. Vägen mot Bålberget är en historisk roman med inblick i häxbränningarnas tid. En historia om häxor i Mellannorrland är svår att säga nej till för mig. Tempot i boken är inte särskilt högt, men det behövs inte heller. Varje sida, varje stycke, är fylld med tankar och upplevelser som fascinerar, förfasar och berör. Det jag uppskattar mest med boken är Söderlinds förmåga att ge röst och alla de karaktärer man får följa och hennes förmåga att berätta om svunna tider på ett mycket målande och trovärdigt sätt. Jag tvivlar inte en sekund på berättarrösterna från de olika tidsperioderna. Berättelsen följer inga traditionella ramar, utan vävs samman på ett finurligt och effektivt sätt genom att låta släktingarna avsluta varandras historier. Boken är helt enkelt välskriven och gripande, det var inte utan att det kom några tårar när jag slog ihop den. 

Rekommenderas för: Dig med läsvana och intresse för kvinnors kamp genom historien.

En rysare till höstmörkret

Titel: Hemmet

Författare: Mats Strandberg, en av författarna bakom Cirkeln

Baksidetext: Välkommen till Hemmet en kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över sig själv. När Joel äntligen lyckas ordna en plats åt sin mamma på demensboendet Tallskuggan tror han att det värsta är över i själva verket har det knappt börjat.
Mats Strandberg fick sitt stora genombrott med Engelsforstrilogin, som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Rysaren Hemmet har hyllats av såväl kritiker som läsare

Omdöme: Som jag har påpekat tidigare är jag inte särskilt lättskrämd. Hemmet gav mig inte heller några kalla kårar. Däremot var den mycket spännande och underhållande. Det är fascinerade hur Strandberg så väl beskriver livet på ålderdomshemmet och de dementa åldringarnas upplevelser. Demensen, som är en skräck i sig, skapar en extra dimension till denna rysare och läsaren måste vara uppmärksam på vad som är verkligt och inte. Särskilt beskrivningen av en av de gamla som ständigt vill ringa sin mamma och pappa tyckte jag var väldigt sorglig. Hemmet är en roman som griper tag från första sidan och det är svårt att lägga ifrån sig den förrän den är utläst.

Rekommenderas för: Dig som söker spänning och mysskräck i form av en välskriven läsupplevelse att fylla höstmörkret med.

Upp