Boklust!

Kategori: Klassiker

En klassiker i sommarvärmen

 

 

Titel: The Magic Toyshop

Författare: Angela Carter

Genre: Surrealism

Baksidetext: 'This crazy world whirled around her, men and women dwarfed by toys and puppets, where even the birds are mechanical and the few human figures went masked... She was in the night once again, and the doll was herself.'

Melanie walks in the midnight garden, wearing her mother's wedding dress; naked she climbs the apple tree in the black of the moon. Omens of disaster, swiftly following, transport Melanie from rural comfort to London, to the Magic Toyshop.

To the red-haired, dancing Finn, the gentle Francie, dumb Aunt Margaret and Uncle Phillip. Francie plays curious night music, Finn kisses fifteen-year-old Melanie in the mysterious ruins of the pleasure gardens. Brooding over all is Uncle Philip: Uncle Philip, with blank eyes the colour of wet newspaper, making puppets the size of men, and clockwork roses. He loves his magic puppets, but hates the love of man for woman, boy for girl, brother for sister...

Omdöme: Jag började läsa boken i tron om att den tillhörde genren magisk realism. Titeln och baksidetexten antyder att Melanie hamnar i någon värld liknande Alice i Underlandet och jag förväntade mig minst sagt att dockorna och leksakerna skulle ha egna liv och viljor. Därför blev jag först lite besviken när jag insåg att det snarare handlar om surrealism. Magin är inte en del av storyn och för inte handlingen framåt, utan är snarare en konsekvens av storyn som försätter karaktärerna (framför allt Melanie) i svår psykologisk stress. Det magiska eller surrealistiska som inträffar beror snarare på Melanies psyke än något annat, det är till exempel hon som "insanely" undrar om hunden hon möter i huset är den verkliga hunden eller den målade hunden från tavlan. När jag väl hade förstått detta fick jag dock andra förväntningar och uppskattade berättelsen mer.

Det tog lite tid för handlingen att komma igång riktigt (boken är trots allt bara 200 sidor), men trots detta blir berättelsen väldigt gripande när den väl kommer igång. Carter låter aldrig läsaren veta vad som är verkligt och inte och vi får aldrig någon förklaring till det surrealistiska som händer, däremot så kan man ana de psykologiska faktorer som ligger bakom. Slutet är fullkomligt oförutsägbart.

Rekommenderas för: Jag har inte sett att det finns någon översättning på svenska och språket är inte alltför enkelt så man bör nog vara ganska van att läsa böcker på engelska för att uppskatta den. Annars tror jag att den kan passa de flesta, men det är absolut ingen barnbok som titeln antyder.

Upp