Boklust!

Kategori: Recensioner

Zombieapokalyps i Mellannorrland

Titel: Zverige i mitt hjärta

Författare: Nils-Petter Löf

BaksidetextEn farsot tvingar människor in i en onaturlig medvetslöshet. Somliga sover i tjugo minuter, andra tjugo timmar och en del vaknar inte alls. Men skulle du dö, av outgrundlig anledning, så frukta inte. Livet ger dig en andra chans, som något helt annat. 
Samtidigt väcker sjukdomen något djupt inom de som överlever. Det vi alltid trott att vi vill vara. En längtan att göra gott blir bara starkare hos många, men hur fungerar det i en själ som redan är ond? Hur överlever man den egna ondskan? 
Följ med på en dyster resa där det farligaste inte bara är andra människor, utan också vi själva. Resan skildrar kampen att överleva katastrofen och den mystiska fara som väntar bortom horisonten. 
Zverige i mitt hjärta är en dystopisk och apokalyptisk zombieroman om hur Sverige skulle fungera när en sjukdom förvandlar oss.

Omdöme: En zombieapokalyps som utspelar sig i mina egna hemtrakter var svår att tacka nej till och jag blev inte besviken. Genom boken får vi följa flera olika karaktärer vars öden till slut sammanstrålar. Karaktärerna är välbyggda och känns äkta, mest gillade jag den smått autistiska killen från Stockholm som tar sig igenom "farsoten" med guideboken i handen som han följer till punkt och pricka. Det enda minuset med boken är att jag aldrig riktigt får någon klarhet i vad som har hänt. Ett sista meddelande ska ge den sista ledtråden, men budskapet är vagt och det är svårt att veta vad som egentligen har hänt. Vilka konflikter låg bakom spridningen och hur uppstod den? Vad hade egentligen det där planet från London med det hela att göra? Boken lämnar mig med en hel den obesvarade frågor som skulle få mig att kasta mig över en uppföljare.

Rekommenderas för: Denna har något för alla, en studie i krispsykologi, relationsdramatik och mänskligt mörker kombinerat med fantastiska inslag.

Del två av I sparvens klor

 

Titel: I sparvens klor

Författare: Karin Söderlund Leifler

BaksidetextDen herrelösa samurajen Hiroshi är efterlyst för mordet på sin före detta herre - ett brott som straffas med halshuggning om han inte lyckas hitta den sanna mördaren först. Vid sin sida har han Tsukiko, en kurtisan på rymmen från nöjeskvarteren.


Men det finns personer som inte drar sig för att ta till våld för att hindra dem. Hiroshi förlorar mot en grupp beväpnade män som ska föra tillbaka Tsukiko till kurtisanhuset hon kommer från. Det sista han ser är att de för bort henne, innan han själv dras in i mörkret.

Den kvinnliga lönnmördaren Suzume, eller Sparven, har fått i uppdrag att följa efter Hiroshi. Men den till synes enkla uppgiften leder till ett möte som förändrar allt. Suzumes lojalitet mot shinobigrupperingen sätts på prov. Stunden då hon måste välja sida kommer obevekligt närmare, tills ingen av de inblandade kan komma undan.

Andra och sista delen av I Sparvens klor, en roman i två delar om frihet, makt och kärlek.

Omdöme: Jag tyckte om den andra delen av denna historiska roman som utspelar sig i Japan ännu mer än den första. Spänningen trappas upp, insatserna höjs och kärleksdramat bara stiger. Mycket välskriven och läsvärd bok. Ska läsas efter I sparvens klor del 1.

Rekommenderas för: Alla som tycker om kärlek och spänning och är sugen på en lite annorlunda historia i en annan del av världen. 

En herrelös samuraj och en förrymd kurtisan på äventyr

Titel: I sparvens klor del 1

Författare: Karin Söderlund Leifler

BaksidetextTsukiko har hört till kurtisanhuset så länge hon kan minnas. Hon vet inte varifrån hon kommer, men hennes framtid som kurtisan är utstakad. När en herrelös samuraj rusar in på kurtisanhusets bakgård med svärdet höjt inleds hennes möte med världen utanför nöjesdistriktets mur - en värld där helt andra regler gäller.


Att ta Tsukiko som gisslan är inte det mest genomtänkta Hiroshi gjort i sitt liv. Särskilt inte när han är på flykt undan rättvisan. Han måste bestämma sig för hur han ska göra med den viljestarka kurtisanen, innan han får mer problem än han redan har.

Suzume, eller Sparven, är en av de mest beryktade medlemmarna i en grupp som anlitas av inflytelserika personer för att utföra lönnmord, spioneri och inbrott. Omständigheterna driver Tsukiko, Hiroshi och Sparven mot varandra tills ingen av dem kan komma undan.

Första delen av I Sparvens klor, en roman i två delar om frihet, makt och kärlek.

Omdöme: Att läsa är att resa sägs det och precis så känns det att ta sig mellan pärmarna i I sparvens klor. Söderlund tar med sina läsare på en resa bortom tid och rum till samurajernas tid i Japan. Solen steker och körsbärsblommorna lyser med sina vackra färger, men under den vackra ytan vilar ett samhälle som bjuder på svåra regler för sina invånare. Regler som inte går att leva med. I sparvens klor har sina stunder av spänning, men det som främst bjuder på läsupplevelse är känslan av att vaggas in i en helt annan värld. Det är detaljerna som gör det, risvinet, risbollarna med grönsaker och de fattiga böndernas vajande risfält. Den omedelbara konflikten, men också kemin, mellan den efterlyste och hans gisslan skapar ett driv i handlingen och allt detta tillsammans gör att det aldrig någonsin blir tråkigt. 

Rekommenderas för: dig som är trött på deckare eller samtida relationsdrama. Här finns en bok som kommer att ta dig bort från den grå vardagen och ta med dig på en resa som inte liknar något du varit med om tidigare. 

Om odling för häxor

Titel: Häxans trädgård

Författare: Hella Nathorst-Böös

Baksidetext: Häxans trädgård kombinerar trädgård, hälsa, kulturhistoria och andlighet. I handboksformat berättas kulturhistoria runt femtio av våra vanligaste läkeörter, hur de kan användas medicinskt, i matlagning och i hudvård idag. Tydliga foton hjälper läsaren att hitta rätt örter. Häxans trädgård tar även tillbaka en magisk dimension in i våra liv och trädgårdar genom örternas urgamla, viktiga roll i ritualer och som hjälp vid fokusering. Läsaren får handfasta tips på hur läkeörter hittas eller odlas, och hur de används. 

Häxans trädgård ger läsaren andra ögon att se på det som växer omkring oss. Boken beskriver massor av vanliga växter som har skonsam effekt på olika åkommor: vissa blommor vars skönhet vi annars njuter av, kan även användas i dekokter mot värk. Oansenliga ogräs visar sig vara utmärkt lindring vid insektsbett eller blir ett gott vitamintillskott i salladen. Läkeörternas fantastiska egenskaper har kloka gummor känt till i årtusenden, fast i långa tider har kunskapen hållits hemlig. När den på 1600-talet kallades svart magi, sades de kloka gummorna samarbeta med djävulen och brändes på bål. Läkeörtstraditionen hamnade i skamvrån men dess kunskap sögs så småningom upp av läkemedelsindustrin. Idag är många av örternas medicinska verkan vetenskapligt belagd och det är dags att ge häxorna upprättelse! 

Omdöme: Så mycket inspiration! Jag uppskattar verkligen de luftiga och vackra sidorna. Här blandas praktiskt information om växterna med historisk fakta om häxor. För mig är den en godispåse av inspiration både till trädgården och tangentbordet. 

Rekommenderas för: Alla som är det minsta intresserade av växter kan läsa denna! Det spelar ingen roll om du har trädgård, balkong, en kruka i fönstret eller går ut i skogen och på ängen, här finns något för alla. Om du gillar att ta vara på vad naturen ger så ska du definitivt läsa den.

Deckare med häxtema

Titel: När häxor brinner

Författare: Cissi Lundgren

Genre: Deckare

Baksidetext: Högt uppe på kullen slickar eldslågorna den svarta augustihimlen. Dagen efter återfinns resterna av en människa i askan, en människa som saknar huvud. Julia Holm, präst i Skåne, återvänder till sin hemstad Sundsvall. Fadern är död och hon återvänder till det hus där hon inte satt sin fot på femton år. Samtidigt dras hon in i en mörk historia fylld av gamla hemligheter. I den mördade kvinnans liv finns kusliga paralleller med hennes eget. Vad har en medelålders lärarinna med medeltida häxprocesser att göra? Och vad vill Peter Hermansson, Julias gamla skolkamrat, henne egentligen? När häxor brinner är den första delen i serien om Julia Holm.

Omdöme: Jag är ständigt på jakt efter böcker med häxor och eftersom denna deckare utspelar sig i min hemstad Sundsvall gjorde den mig nyfiken. När jag fick hem den såg jag att den är utgiven av Vulkan vilket är ett egenutgivningsförlag. Man betalar dem alltså för att de ska ge ut och trycka ens bok. Jag har aldrig läst någon egenutgivning förut eftersom jag är väldigt skeptisk mot hela idén av egenutgivning. Visst är det säkert så att många oslipade diamanter sållas bort av förlagen, men då är de förmodligen just det också, oslipade. Så denna läsning blev ett test även av egenutgivningen i sig. Som jag befarade kryllade det av skrivfel, framförallt saknade punkter, i boken vilket tyvärr drar ner helhetsintrycket. Att årtal som anges sporadiskt i vissa kapitel helt uppenbart inte stämmer överens gör mig förvirrad.

Miljöbeskrivningarna var inte heller tillräckligt genomarbetade. När Julia anländer till prästgården i Sundsvall bredvid landsortskyrkan var det för mig självklart att det var Selångers kyrka och prästgård det handlade om eftersom det är där jag har vuxit upp och det bodde faktiskt en flicka med mörkt hår där. Alldeles för långt in i boken kommer det fram att det faktiskt är Njurunda berättelsen rör sig och även om jag försöker tänka om kan jag inte riktigt tvätta bort bilden av mitt idylliska Selånger som redan etablerat sig på näthinnan. Det finns helt enkelt inte tillräckligt väl beskriven miljö. Nolbykullen (ett berg) som är Njurundas mest karaktäristiska drag beskrivs som "hoppbacken" och jag tror inte att någon läsare som inte har koll på Njurunda riktigt kan begripa vilken storslagen scen som valts till mordplatsen. Nej, tyvärr går mycket förlorat på grund av de bristande miljöbeskrivningarna. 

Bortom skrivfelen och frånvaron av miljö utspelar sig dock en gripande historia och jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Det är spännande, det är välskrivet och trots bristerna en trevlig läsupplevelse. Den största frågan som finns kvar när jag läst ut boken är, varför har den inte fått chansen på ett riktigt förlag? För med lite slipning tror jag att detta skulle kunna bli en riktig diamant. Jag blir också nyfiken på vem Cissi Lundgren är, för jag hittar ingen information om författaren någonstans. 

Rekommenderas för: Dig som letar efter en mysig och regnig höstdeckare att krypa upp med i soffhörnan och dessutom är lite nyfiken på en oslipad dimant. 

Häxor i spänningsroman med inslag av fornnordisk mytologi och folktro

Titel: Djävulens märke

Författare: Magnus Nordin

Baksidestext: Värstingklassen 9c i Katarinaskolan får en dag en ny vikarie. Malin, som hon heter, är ung, snygg och trevlig, och på något sätt lyckas hon få de allra stökigaste eleverna att lugna sig. Men det är något märkligt med henne, varför tycks hennes ögon ena stunden vara blå, för att i nästa vara bruna? 

Efter ett tag kommer deras ordinarie lärare Hanna tillbaka och allt återgår till det normala. Men en morgon när eleverna kommer till skolan hittar de henne död i klassrummet. Har hon begått självmord eller inte? Malin blir deras ordinarie lärare. Men ju längre tiden går blir några av eleverna varse att det är mer till Malin än bara den vänliga fasaden.
Under en tvådagarsutflykt får en av eleverna se Malin ha sex med en av de bråkiga eleverna i klassen, och hur Malin antar ett demoniskt utseende. Hon får ett tredje öga i pannan och det ändrar färg precis som hennes ögon. Vad är hon? Hade hon något med Hannas självmord att göra? Kan hon manipulera deras sinnen?

Omdöme: Djävulens märke har kategoriserats som en skräckberättelse. Som sådan är min åsikt att, nej, jag blir inte tillräckligt rädd. Jag känner inte att jag måste dra in benen så att fötterna inte sticker ut under filten medan jag läser. Jag får inte den där mysiga obehagskänslan som jag vill att skräck ska ge mig, den som gör att jag bara måste läsa vidare. Men som jag har varit inne på tidigare, jag är inte särskilt lättskrämd. Trots allt är det något som gör att jag måste läsa vidare och att jag slukade denna 500-sidors roman på en dag. Drivet och spänningen finns där. De obesvarade frågorna som man måste få svar på och ja, upplösningen var tillfredsställande. Djävulens märke är underhållningslitteratur så som den ska vara. Nordin plockar dessutom extrapoäng när han bortser från den moderna populärkulturens häxor och istället hämtar inspiration från fornnordisk mytologi och gammal svensk folktro. 

Rekommenderas för: Boken är kanske främst riktad till ungdomar och unga vuxna, men eftersom den är både lättläst, spännande och underhållande kan den läsas av alla åldrar. 

Havets Blåkulla

 

Titel: Jungfruön

Författare: Anna Winberg

Baksidetext: Blå Jungfrun är en ö i Kalmarsund. Myten säger att det var dit häxorna åkte varje skärtorsdag för att fira häxsabbaten tillsammans med djävulen. På samma ö försvinner en flicka efter en vårutflykt och återfinns aldrig. Föräldrarna gör allt i sin makt för att glömma: de säljer den vackra kustvillan och flyttar, långt bort från havet. Men flickans bror kan inte glömma - minnet av hans syster är för alltid inpräntat i hans inre. Och han söker sig tillbaka för att förstå det som inte går att förstå.

Jungfruön är en suggestiv och tät roman som för Blåkullamyten in i vår tid. En gripande berättelse om en familj där tystnaden härskar.

Omdöme: Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Jungfruön. Ja, den är bra, den är gripande. Den får mig att vilja läsa mer och det är just det som är problemet - den är väldigt kort. På dryga nittio små och luftiga sidor är hela härligheten avklarad och det känns som att det precis har börjat. Frågan är om det inte är aningens för kort för att kallas roman. Givetvis finns det inget exakt sidantal som krävs för att en text ska få kallas roman. En roman är så lång den behöver vara, det har vi hört förut. Men problemet är att Jungfruön skulle behöva vara betydligt längre för att berätta allt en roman ska berätta. Flera karaktärer presenteras bara för att försvinna ut i intet. Det finns ingen upplösning. Boken slutar istället där berättelsen börjar, vilket känns mer karaktäristiskt för en novell. Som novell är den däremot fantastisk. Språket är vackert, miljön är målande och nyskapande beskriven, karaktärerna väcker intresse. Stämningen är behagligt rå och mystisk boken igenom. Allt detta gör den helt klart läsvärd. 

Rekommenderas för: Kan läsas av alla åldrar. Perfekt att ha med på resan eftersom den inte tar någon plats och du kommer att hinna läsa ut den.

 

Häxor i lokalhistoria

 

Titel: Vägen mot Bålberget

Författare: Therése Söderlind

Baksidetext: En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen. Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet.Först som gammal förmår Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd.Vägen mot Bålberget spänner en båge över tiden. Det är en roman om fyra människor - fyra öden - en bygd.Vad innebär det att vara förälder och att vara barn? Vad betyder historia och släktskap? Är historien ens värd att bevaras? Therése Söderlind har skrivit ett drama som - liksom debutromanen Norrlands svårmod - handlar om ursprung men också om att vara fångad i sin tid.

Omdöme: Först ut i höstens lästema, häxornas november, är denna vackert finstämda roman om häxor i Norrlands historia. Vägen mot Bålberget är en historisk roman med inblick i häxbränningarnas tid. En historia om häxor i Mellannorrland är svår att säga nej till för mig. Tempot i boken är inte särskilt högt, men det behövs inte heller. Varje sida, varje stycke, är fylld med tankar och upplevelser som fascinerar, förfasar och berör. Det jag uppskattar mest med boken är Söderlinds förmåga att ge röst och alla de karaktärer man får följa och hennes förmåga att berätta om svunna tider på ett mycket målande och trovärdigt sätt. Jag tvivlar inte en sekund på berättarrösterna från de olika tidsperioderna. Berättelsen följer inga traditionella ramar, utan vävs samman på ett finurligt och effektivt sätt genom att låta släktingarna avsluta varandras historier. Boken är helt enkelt välskriven och gripande, det var inte utan att det kom några tårar när jag slog ihop den. 

Rekommenderas för: Dig med läsvana och intresse för kvinnors kamp genom historien.

En rysare till höstmörkret

Titel: Hemmet

Författare: Mats Strandberg, en av författarna bakom Cirkeln

Baksidetext: Välkommen till Hemmet en kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över sig själv. När Joel äntligen lyckas ordna en plats åt sin mamma på demensboendet Tallskuggan tror han att det värsta är över i själva verket har det knappt börjat.
Mats Strandberg fick sitt stora genombrott med Engelsforstrilogin, som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Rysaren Hemmet har hyllats av såväl kritiker som läsare

Omdöme: Som jag har påpekat tidigare är jag inte särskilt lättskrämd. Hemmet gav mig inte heller några kalla kårar. Däremot var den mycket spännande och underhållande. Det är fascinerade hur Strandberg så väl beskriver livet på ålderdomshemmet och de dementa åldringarnas upplevelser. Demensen, som är en skräck i sig, skapar en extra dimension till denna rysare och läsaren måste vara uppmärksam på vad som är verkligt och inte. Särskilt beskrivningen av en av de gamla som ständigt vill ringa sin mamma och pappa tyckte jag var väldigt sorglig. Hemmet är en roman som griper tag från första sidan och det är svårt att lägga ifrån sig den förrän den är utläst.

Rekommenderas för: Dig som söker spänning och mysskräck i form av en välskriven läsupplevelse att fylla höstmörkret med.

H.C. Andersens sagor i ny tappning

Titel: H.C. Anderssen

Författare: Antologi 

Baksidetext: Marchetti förlag följer nu upp succén Grimm med antologin H.C. Andersen. Sagorna har ändrat form. Disneyfluffet har slängt sig i väggen och brutaliteten har frodats. Klassiska sagor som Flickan med  svavelstickorna, Näktergalen, Den ståndaktige tennsoldaten, Elddonet, Svinaherden, Tummelisa, Den lilla sjöjungfrun, Prinsessan på ärten, Snödrottningen, Den fula ankungen, Kejsarens nya kläder m.fl. har fått nya tolkningar.

Omdöme: H.C. Andersen är en gedigen novellsamling med moderna tolkningar av de gamla klassiska sagorna. De flesta noveller har gemensamt att de har inslag av fantastik, men annars är det en härlig blandning av skräck, romantik, fantasy, tragedi, sci-fi och dystopi. Novellerna håller en hög kvalitet, det finns ett genomgående flyt i berättelserna.

Några av dem hade jag lite svårare för, som till exempel de två versionerna av Flickan med svavelstickorna där det i båda var uppenbart att författarna hade ett politiskt budskap som de ville nå fram med, men ändå inte riktigt lyckades förmedla så att man blev på det klara vad det hela handlade om. Havets sång var nog den jag tyckte var mest svårsmält. Jag förstår vart författaren vill komma och det är ett superviktigt ämne hon belyser om sexhandeln i Thailand, men perspektivet och stilgreppet gjorde tyvärr att budskapet kunde misstolkas och bli uppmuntrande istället för avskräckande.

De två John Blund versionerna tyckte jag däremot väldigt mycket om. De båda var finurliga och hade fantasifulla tvister. Även framtidsdystopierna som Duktighet och särbehandling och Professorns sista dröm gillade jag mycket. Jag, som har en förmåga att drömma mig bort i romantiska föreställningar om hur livet var förr, fick ett litet uppvaknande. Livet är inte så dumt i vår tid ändå, det finns så mycket vi tar för givet. Vi borde passa på att njuta medans vi kan. Norra Sjöjungfrun var en annan favorit, den hade gärna kunnat få fortsätta lite till. Den absoluta favoritnovellen var En folkfest. Samhällskritiken i den levereras med knivskarp perfektion. Den var nog den mest skrämmande av alla noveller, just för att författaren verkligen slog huvudet på spiken i sin moderna variant av Kejsarens nya kläder. 

Allt som allt bjöd H.C. Andersen på trevlig och spännande läsning och var svår att lägga ifrån sig. Det jag saknade var att få veta vilken av alla originalsagor som novellerna baserades på. Vissa gick ju lätt att lista ut, men andra hade jag ingen aning om.

Rekommenderas för: kanske inte de allra yngsta läsarna, men annars är målgruppen stor. Liksom de flesta kan uppskatta H.C. Andersens sagor så tror jag att de flesta kan uppskatta denna antologi. Novellsamlingen kommer att finnas tillgänglig att köpa från och med den 28 september, så håll utkik i bokhandlarna i höst!

Andra delen av Korpringarna

 

 

SPOILERVARNING! 

Har du ännu inte läst Odinsbarn så bör du läsa den först innan du ens tar reda på vad Röta handlar om för att inte bli spoilad. Min recension av Odinsbarn hittar du här.

TitelRöta

Författare: Siri Pettersen

BaksidetextHon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.
Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Omdöme: Hirka befinner sig nu som en papperslös i London. Kommer hon någonsin att få återse Ymslanden och Rime? Vem är det som förföljer henne? Vad är det för fel på Kuro och vad är det för mystiska stenar hon har med sig? Inte minst, vad är det för märkliga människor som jagas för sina tänder? Och vem är jägaren? Det är frågor som Röta kommer att ge svar på, men Siri Pettersen ställer också andra frågor. Eller gör hon det? Är det kanske bara så att vi så ivrigt tolkar in texten som ett bidrag till flyktingdebatten när den egentligen bara är ett enkelt konstaterande att om Hirka hamnade i Europa så skulle hon vara papperslös och det skulle medföra vissa problem. Problem som å andra sidan kan lösas med rätt (ej mänskliga) kontakter. Ska man se boken som en nyfiken fråga: "vad skulle hända om..." eller ska man se den som ett "fy på oss EU-medborgare som tycker att alla människor ska ha personnummer och att tredjelandsmedborgare ska ha uppehållstillstånd"? För prästen som hjälper Hirka förstår säkert att alla har rätt att söka asyl inom EU och få en rättssäker prövning. Han förstår säkert också att Hirka aldrig skulle kunna göra sina skyddsskäl sannolika eftersom hon vägrar berätta var hon kommer ifrån och hon varken ser ut eller låter som att hon kommer från någon av de länder man vanligtvis får skydd från. Hon verkar inte heller ha något annat skäl att få uppehållstillstånd i Storbritannien. Så exakt vad denna samhällskritik ligger i förstår jag inte riktigt.  

Också är det Stefan. Han är ju charmig på sitt sätt, men om Hirka i alla fall hade kunnat vara liiite äldre. Pettersen har verkligen skapat en motvikt till den unge perfekte Rime med "två löften om död på ryggen", men en småsunkig man i trettioårsåldern ska inte vara tänd på sextonåriga Hirka.

Vad gäller utfyllnaden (i form upprepningar och alltför utförliga beskrivningar som gör boken onödigt lång) som jag kritiserade Odinsbarn för, så har det tyvärr gått ett steg längre i Röta med lite mindre handling i relation till antal ord. En svärdsduell kan till exempel bara sluta på två sätt, antingen så dör den ena eller så dör den andra. Spänningen ökar inte för att författaren drar ut på duellen under flera sidor, utan läsarna listar ganska snabbt ut att de inte missar något om de bläddrar fram till duellens slut. 

Jag inser att ovanstående kan få det att låta som att jag inte alls uppskattade att läsa Röta, det gjorde jag. Bortsett från ovanstående så är boken spännande, magisk och läsvärd. Ett stort plus för att Hirka nu har gått från att flyta med i handlingen till aktivt vara den som skapar handlingen. Hon har gått från jungfru i nöd till den hjältinna hon förtjänar att vara. 

Rekommenderas för: Du måste helt enkelt antingen vara med på Pettersen eventuella politiska agenda eller kunna bortse från den, men har du läst Odinsbarn så måste du bara läsa fortsättningen. 

En klassiker i sommarvärmen

 

 

Titel: The Magic Toyshop

Författare: Angela Carter

Genre: Surrealism

Baksidetext: 'This crazy world whirled around her, men and women dwarfed by toys and puppets, where even the birds are mechanical and the few human figures went masked... She was in the night once again, and the doll was herself.'

Melanie walks in the midnight garden, wearing her mother's wedding dress; naked she climbs the apple tree in the black of the moon. Omens of disaster, swiftly following, transport Melanie from rural comfort to London, to the Magic Toyshop.

To the red-haired, dancing Finn, the gentle Francie, dumb Aunt Margaret and Uncle Phillip. Francie plays curious night music, Finn kisses fifteen-year-old Melanie in the mysterious ruins of the pleasure gardens. Brooding over all is Uncle Philip: Uncle Philip, with blank eyes the colour of wet newspaper, making puppets the size of men, and clockwork roses. He loves his magic puppets, but hates the love of man for woman, boy for girl, brother for sister...

Omdöme: Jag började läsa boken i tron om att den tillhörde genren magisk realism. Titeln och baksidetexten antyder att Melanie hamnar i någon värld liknande Alice i Underlandet och jag förväntade mig minst sagt att dockorna och leksakerna skulle ha egna liv och viljor. Därför blev jag först lite besviken när jag insåg att det snarare handlar om surrealism. Magin är inte en del av storyn och för inte handlingen framåt, utan är snarare en konsekvens av storyn som försätter karaktärerna (framför allt Melanie) i svår psykologisk stress. Det magiska eller surrealistiska som inträffar beror snarare på Melanies psyke än något annat, det är till exempel hon som "insanely" undrar om hunden hon möter i huset är den verkliga hunden eller den målade hunden från tavlan. När jag väl hade förstått detta fick jag dock andra förväntningar och uppskattade berättelsen mer.

Det tog lite tid för handlingen att komma igång riktigt (boken är trots allt bara 200 sidor), men trots detta blir berättelsen väldigt gripande när den väl kommer igång. Carter låter aldrig läsaren veta vad som är verkligt och inte och vi får aldrig någon förklaring till det surrealistiska som händer, däremot så kan man ana de psykologiska faktorer som ligger bakom. Slutet är fullkomligt oförutsägbart.

Rekommenderas för: Jag har inte sett att det finns någon översättning på svenska och språket är inte alltför enkelt så man bör nog vara ganska van att läsa böcker på engelska för att uppskatta den. Annars tror jag att den kan passa de flesta, men det är absolut ingen barnbok som titeln antyder.

Sommarens chick lit

 

Titel: Kalla mig Amanda

Författare: Josefine Sandblom

Genre: Chick lit

Baksidetext: "Om någon av oss får ragg ikväll, och det visar sig vara ännu ett rötägg, då kör vi!" 

En skämtsam vadslagning tre kvinnor emellan mynnar ut i en blogg, vars syfte är att sätta dit otrogna män. En kaskad av förolämpande inlägg och foton över vilka som lurat dem tar plats på nätet. Förhoppningen är att upplysa männens respektive om deras förehavanden, men också för att varna andra för samma bottennapp. För att undgå att bli avslöjade gömmer sig kvinnorna bakom en gemensam pseudonym, med leklandsarbetande Lilly som skribent till inläggen. 

Tvåbarnsmamman Viktoria har på kort tid blivit både ensamstående och arbetslös. Hennes vänner propsar på att hon ska ge sig in i dejtingdjungeln på nytt, och för att få slut på deras påfrestande tjat bestämmer hon sig till slut för att gå till närstrid med männen som Motala har att erbjuda. 

När kvinnornas vägar korsas går det mesta åt helvete.

Omdöme: Jag ska erkänna att jag inte har läst chicklitt sedan Djävulen bär Prada, så vad som fick mig att klicka hem denna kan jag inte riktigt svara på. I boken får vi följa Nelly och Viktoria, två kvinnor vars öden på ett finurligt sätt vävs samman. Det finns en feministisk anda i boken och den utforskar samma tema som även Paula Hawkins är inne och sniffar på i I djupt vatten som jag recenserade i föregående inlägg, nämligen varför är det alltid kvinnan som får skulden? Otrohet är ett genomgående tema och det blir rätt obehagligt att läsa emellanåt eftersom porträtten av männen, "rötäggen", känns väldigt trovärdiga. Boken bjuder på en del fniss och tänkvärda kommentarer, men för mig var det ingen bladvändare. Jag saknar drivet som får mig att vilja läsa vidare och någonstans efter mitten trappas tempot ner ordentligt. Man hade kunnat korta ner de utförliga beskrivningarna av sexakterna som på vissa ställen fyller sida efter sida - de blir tråkiga eftersom de inte för handlingen framåt. Jag vill ju veta om Nelly ska få sin prins och om Viktoria ska upptäcka otroheten, exakta beskrivningar om i vem som går ner på vem är inte så intressant, men det glädjer säkert någon. Allt som allt tycker jag ändå att boken var mysig och läsvärd.  

Rekommenderas för: Eftersom detta är en väldigt tjejig bok i vilken män inte alltid framställs på bästa sätt bör du nog vara kvinna för att uppskatta den. Du bör inte heller vara för pryd, tycker du inte att det är trevligt med ord som "fittjonglör" så kan du hålla dig borta. Däremot ska du absolut läsa den om du vill ha en trevlig feelgoodroman men är trött på normativa könsroller och familjekonstellationer. 

Ryslig sommarläsning

 

Titel: I djupt vatten

Författare: I djupt vatten är skriven av Paula Hawkins, författare till storsäljaren Kvinnan på tåget.

 Genre: Thriller 

Baksidetext: När Jules får beskedet om att hennes syster hittats död i floden i byn där de växte upp väljer hon att återvända hem till ett förflutet hon gjort allt för att förtränga.

Jules upptäcker att systern varit i färd med att skriva en bok om floden och alla de dödsfall som är knutna till den. Det var ett projekt som inte uppskattades av alla i byn, särskilt inte av mamman till den tonårsflicka som hittats drunknad samma år. Båda dödsfallen har avskrivits som självmord, men kan det verkligen vara så enkelt? Snart uppdagas en mycket komplicerad historia...

Omdöme: Jag läser sällan utländska författare, men när jag beställde min semesterläsning ville jag ha med något läskigt och denna berättelse om mystiska dödsfall i mystiskt vatten verkade lovande. Höll den vad den lovade? Lets face it, jag är inte särskilt lättskrämd. I djupt vatten gav mig inga kalla kårar, men jag älskade den från den första sidan till den sista. Inom ett dygn hade jag slukat hela boken, den gick helt enkelt inte att lägga ifrån sig. Trots att tempot genom berättelsen upplevs som ganska lågt så håll spänningen uppe hela vägen, för Hawkins låter oss inte sluta undra förrän vi är framme vid slutet.

Sedan måste man ju bara älska att hon inleder med "Till alla besvärliga människor", kort och gott. Denna inledning knyter an till det feministiska temat som går genom boken, den är nämligen full av besvärliga kvinnor som inte så enkelt låter sig inordnas efter samhällets normer. De ställer till det för sig själva och andra och retar ständigt upp fel personer, men de kommer starkare ut på andra sidan - förutom de som inte gör det. Boken berör ämnen som våldtäkt, mobbing, kroppsproblematik och kvinnlig sexualitet. Rakt igenom det triggande mysteriet så sprakar det av girl power, men helt utan att man blir skriven på näsan. Att berättelsen då och då svävar in på forna häxprocesser och dessutom har en livs levande häxa (eller kvinna med vanföreställningar, det fina är att man aldrig riktigt får veta) gör inte saken sämre, jag älskar allt som har med mystik och historia att göra.

Kvaliteten på texten är oerhört hög boken igenom. Flera gånger var jag tvungen att stanna upp läsa stycken högt för min man, för hon skriver så rysligt bra att det är en fröjd att läsa hennes formuleringar och alla små detaljer hon kastar in som gör att vi hela tiden måste vara på tårna. Som det där med minnena. Historien berättas ur flera olika jag-perspektiv och några tredjepersonsperspektiv. Karaktärerna försöker begripa vad som händer lika mycket som läsaren, men de vet också saker som de inte berättar och de berättar ibland saker som vi måste ifrågasätta för de är inte ens själva säkra på sina minnen. Vi förstår också att vi ska vara uppmärksam på detta eftersom Hawkins inledde med ett citat från Oliver Sacks, Hallucinationer, Vi vet numera att minnen inte är oföränderliga eller frusna, som Prousts marmeladburkar i ett skafferi, utan att de förvandlas, monteras ner, sätts samman på nytt och omgrupperas vid varje ny hågkomst. 

Rekommenderas för: Dig som gillar spänning och mystik och vill ha en psykologisk thriller att läsa i sommar.

 

Upp